Fototermer i den fotografiska världen

A

Aberration

Linsfel (från latinets ab- [från] och errare [fela]). I moderna objektiv kan framför allt kromatisk aberration förekomma, medan sfärisk aberration sällan ger synliga problem.

AF

Autofokus.

Antireflexbeläggning

Ett reflexdämpande, mikroskopiskt tunt skikt av metall på linsytor (tjockleken är halva våglängden av det ljus, vars reflexer man vill minska). Med flerskiktsbeläggning, multicoating, kan ljusreflexer av flera färger dämpas.

APS

Kodak Advanced Photo System. Ett system för analog amatörfoto med ett grundläggande bildformat som är 56 % av småbildsformatet (30,2 x 16,7 mm). Användaren kan välja att få beskurna kopior med andra sidförhållanden och informationen kodas på ett transparent magnetskikt på filmens bassida. Filmpatronen kan bytas mitt i en rulle och den framkallade filmen förvaras i originalpatronen.

ASA

American Standards Association. Ett system för att beteckna en films ljuskänslighet. En fördubbling av ASA-talet innebär en fördubbling av känsligheten. Jämför DIN, filmkänslighet och ISO.

Asfäriska linser

Linser som är slipade eller pressade till en ellipsoid i stället för sfärisk form, vilket bland annat bidrar till bättre kantskärpa och högre kontrast hos ljusstarka objektiv.

Autofokus

Automatisk, servodriven avståndsinställning. Aktiv autofokus är vanligast på enklare kompaktkameror och projicerar en (vanligen infraröd) ljusstråle på motivet. Aktiv autofokus fungerar bra i svagt ljus, men har begränsad aktionsradie. Systemkameror och videokameror använder sig av passiv autofokus, oftast någon form av fasdetektering genom upptagningsobjektivet. Vissa kameror är försedda med autofokus av hybridtyp, vilket innebär att båda systemen finns inbyggda i kameran och aktiveras beroende på situationen. Av grekiskans autos [själv] och latinets fokus [brännpunkt].

Autofokusbelysning

En lampa, lysdiod eller laser som är inbyggd i kameran och belyser motivet i svagt ljus för att underlätta skärpeinställningen för kamerans autofokus. Visa modeller projicerar ett kontrasthöjande mönster på motivet.

Automatik

På en modern systemkamera kan man välja mellan olika grad av automatik vid exponeringen av filmen.

P – Program. Kameran bestämmer både slutartid och bländare.

S – Slutartid. Kameran bestämmer bländare.

A – Bländare. Kameran bestämmer slutartid.

M – Manuell. Användaren bestämmer både slutartid och bländare.

Avtonat filter

Ett fotografiskt filter, vars halva yta är helt klar och den andra halvan gradvis övergår i någon färg, ofta neutralt grå (ND-filter). Filtret används framför allt inom filmen för att till exempel dämpa en ljus himmel. Avtonade filter för mera trickbetonade ändamål finns i orange, rött, blått och andra färger.

Avtryckare

Avtrycksknappen på de allra flesta kameror har en dubbel uppgift. Dels aktiverar avtryckaren kamerans alla system (autofokus, automatisk exponeringsinställning, m. m.) när man trycker ner den till hälften (”beredskapsläge”) och dels utlöser den själva exponeringen, när man trycker den i botten.

B

Bulb

Slutarläge, som innebär att slutaren står öppen så länge som man håller avtryckaren nere. Många digitalkameror har dock en övre gräns för B, till exempel 15 eller 30 sekunder. Beteckningen B kommer från engelskans ball [boll] och härstammar från den tid, då man utlöste slutaren pneumatiskt via en slang och en gummiboll.

Bakstycke

Vanligen det lock som täcker kamerans filmkammare. På vissa kameror kan det bytas ut mot ett databakstycke, som medger inexponering av data på filmen genom filmbasen. På mellanformatskameror kan man ofta ersätta filmmagasinet med ett digitalbakstycke.

Bildcirkel

En lins eller ett objektiv tecknar ut en cirkelrund bild, vars diameter måste vara minst (drygt) lika stor som det avsedda bildformatets diagonal. Specialobjektiv som är avsedda att förställas, till exempel storformatsobjektiv eller så kallade ’tilt/shift-objektiv’, måste ha en betydligt större bildcirkel än normalt för att medge parallellförskjutning gentemot bildplanet. Objektiv specialkonstruerade för digitala systemkameror med en bildsensor, som är mindre än 24×36 mm, har en betydligt mindre bildcirkel än småbildsformatet och kan inte användas på en systemkamera för 135-film.

Bildplan

Det plan bakom ett objektiv där motivet återges skarpt. Med korrekt avståndsinställning sammanfaller bildplanet med filmplanet.

Bildpunkt

Inom digital fotografi det antal diskreta punkter som bygger upp en bild, i till exempel en bildsensor eller en bildfil i datorn. Jämför pixel och ppi.

Bildsensor

En platta med ett stort antal ljuskänsliga punkter, som omvandlar infallande ljus till elektronisk information. Jämför CCD och CMOS.

Bildstabilisering

System för att motverka effekterna av kameraskakningar finns i professionella teleobjektiv och i digitala stillbildskameror från bland andra Canon, Minolta och Nikon och dessutom i många videokameror. Canon och Nikon använder en metod med en rörlig optisk komponent i objektivet, som servostyrs av rörelseavkännare. Minoltas system för digitalkameror bygger i stället på en rörlig bildsensor (CCD).

Bildvinkel

Bildvinkeln hos ett objektiv är beroende av brännvidden och av bildformatets storlek. Ett objektiv med en brännvidd som ungefär motsvarar bildformatets diagonal brukar anses som ‘normalobjektiv’ med en horisontell bildvinkel på cirka 45°. Objektiv med större bildvinkel kallas vidvinkelobjektiv och med mindre bildvinkel teleobjektiv. Digitala systemkameror, avsedda för småbildsobjektiv, har ofta en bildsensor som är mindre än 24×36 mm. Det innebär att ett och samma objektiv därför ger en snävare bildvinkel med digitalkameran än med en småbildskamera. Ett 35 mm objektiv (vidvinkel på en småbildskamera) kan därför på en typisk digital systemkamera få samma bildvinkel som ett 55 mm normalobjektiv har på småbild.

Bladfilm

Fotografisk film för storformatskamera eller mörkrumsarbete i form av blad, från 6×9 cm upp till, i extrema fall, 50×60 cm. Bladfilm är försedd med en urklippt markering i en av kanterna. Om man vänder bladet så att jacket är i till höger i överkanten, har man emulsionssidan mot sig.

Blandljus

Ljus av olika färgtemperatur, som belyser samma motiv, till exempel en person i ett rum med tänd elbelysning och infallande dagsljus. Eftersom både färgfilm och CCD-sensorer är känsligare än ögat för ljusets färgtemperatur, ger blandljus lätt bilder med ett markant färgstick, i rött eller blått beroende på om filmen är balanserad för el- eller dagsljus, eller hur man har vitbalanserat digitalkameran.

Blixtledtal

Effekten hos ett blixtaggregat anges med ett ledtal vid ISO 100. För att manuellt bestämma bländaren för rätt exponering dividerar man ledtalet med avståndet till motivet i meter.

Blixtljusmätare

En ljusmätare särskilt avsedd för att mäta infallande blixtljus, framför allt från studioblixtar. Blixtljusmätaren ansluts till blixtaggregatets synkkabel och man utlöser blixten med en knapp på mätaren. Många blixtljusmätare kan också användas utan direktkoppling till blixten.

Blixtsynk(ronisering)

Även kallad X-synk; en anordning som säkerställer att kamerans slutare är öppen under blixtens lystid. Kameror med centralslutare kan synkroniseras upp till den snabbaste slutartiden, 1/500 sekund. Ridåslutarkameror kan normalt bara synkroniseras till den snabbaste tiden med helt öppen ridå, oftast 1/125 eller 1/250 sekund. Med så kallade pulserande blixtaggregat, som skickar ut en ström av blixtpulser under en viss tid, kan man använda snabbare tider, då ridån är en slits som passerar framför filmen. Jämför PC-kontakt.

Blooming

En oönskad bieffekt av överexponering i en elektronisk bildsensor (CCD eller CMOS) där den av ljuset alstrade laddningen ‘spiller över’ i angränsande celler och ger ett intryck av överstrålning. Blooming kan också förstärka effekterna av kromatisk aberration.

Bläckstråleskrivare

En typ av skrivare, som framställer bilder med fotografisk kvalitet genom att spruta mikroskopiska bläckdroppar i de subtraktiva grundfärgerna cyan, magenta, gult och svart på specialbehandlat papper. Många skrivare använder dessutom ytterligare färger, till exempel ljus cyan och ljus magenta för att få en så kontinuerlig tonåtergivning som möjligt. Kvaliteten kan bli superb, men driftskostnaderna är avsevärda på grund av bläckpatronernas höga pris och hållbarheten hos bilderna är fortfarande under debatt.

Bländarautomatik

Typ av exponeringsautomatik där man ställer in exponeringstiden manuellt och bländaren automatiskt anpassar det infallande ljuset efter rådande förhållanden. Jämför tidsautomatik och programautomatik.

Bländare

Varierbar öppning i objektivet, som reglerar ljusinsläppet. Ju mindre bländaröppningen är, desto större blir skärpedjupet. Generellt förbättras också objektivets skärpa och kontrast vid avbländning, men vid riktigt små bländaröppningar försämras återigen skärpan, beroende på diffraktion (den lilla bländaröppningen fungerar i sig själv som ett hålobjektiv). Den internationella bländarserien är: 1 1,4 2 2,8 4 5.6 8 11 16 22 32 och är konstruerad så, att varje bländarsteg representerar en halvering eller fördubbling av den insläppta ljusmängden.

Brus

Slumpartade variationer i täthet och färg hos enskilda bildpunkter, som påminner om kornigheten hos film. Högre känslighetsinställning ger generellt mera brus. Den bildmässiga effekten av brus kan dämpas med brusreducering.

Brusreducering

Avancerad databehandling för att minska bruset (‘kornigheten’) vid högre känsligheter med digitalkameror. Effekten av brusreducering kan skilja avsevärt. Enklare algoritmer kan ge bilderna ett ‘plastigt’, artificiellt intryck. Vissa bildbehandlingsprogram har brusreduceringsfunktioner inbyggda eller tillgängliga som plug in-moduler.

Brännvidd

Avståndet mellan objektivets brännpunkt (fokus) och dess optiska centrum. Brännvidden (ƒ) och bildformatet avgör objektivets bildvinkel.

C

CCD

Charge Couple Device. En ljuskänslig, analog integrerad krets som fungerar som ‘elektronisk film’ i digitala kameror, skannrar och videokameror. En CCD i en digitalkamera har miljontals mikroskopiska och färgfilterförsedda ljuskänsliga celler, som omvandlar infallande ljus till elektrisk laddning. De elektriska ‘laddningspaketen’ konverteras till digital information i en a/d-omvandlare och konstrueras sedan till en bild i kamerans inbyggda bildbehandlingsprogram. CCD:n uppfanns 1969 på Bell Labs i USA av George Smith and Willard Boyle.

Centralslutare

En slutare bestående av ett antal metallameller, placerade inne i objektivet, som öppnar sig från mitten och sluter sig mot mitten igen. Snabbaste slutartiden är 1/500 sekund.

CMOS

Complementary Metal Oxide Semiconductor. En bildsensor av APS-typ (Active Pixel Sensor), som är integrerad med mycket av den kringelektronik som en CCD kräver. En CMOS-sensor kan göras mindre och billigare än motsvarande CCD och i synnerhet Canon har gått i bräschen för CMOS-sensorer med hög kvalitet i digitala systemkameror.

CMYK

Förkortning av Cyan, Magenta, Yellow och blacK (uttalas i branschen ”smyk”; att ”smyka” en bild innebär att konvertera den från RGB till CMYK); grundfärgerna i subtraktiv färgblandning, som bland annat används i snart sagt alla tryckprocesser, inklusive färgskrivare av bläckstråle-, laser- eller sublimeringstyp.

CompactFlash

Den för närvarande mest utbredda typen av minneskort för digitala kameror är Compact Flash, som finns i två versioner: CFI är 3,3 mm tjock och CFII är 5 mm tjock. Många tidiga digitalkameror kan bara ta de tunnare CF Typ I. CompactFlash-korten kan vara av två olika typer: antingen så kallade ‘flash memory’-kort som inte innehåller några rörliga delar, eller miniatyriserade hårddiskar, till exempel IBM:s Microdrive. Skriv- och läshastigheterna kan variera högst avsevärt mellan olika fabrikat och typer; det kan löna sig att läsa tester.

D

Dagsljusfilm

Färgfilm, som är avsedd att exponeras i dagsljus (eller blixtljus) med en färgtemperatur av cirka 5 500° K.

Databakstycke

Ett kamerabakstycke, som kan exponera in data på filmen, genom filmbasen, med hjälp av lysdioder. Vanligast är tids- och datumangivelser från en i bakstycket inbyggd klocka, men mera avancerade bakstycken tillåter användaren att skriva in exempelvis text och sifferkoder.

Diapositiv

En transparent, positiv fotografisk bild, avsedd att betraktas i genomsikt mot en ljuskälla eller projiceras. Förkortas ofta rätt och slätt ‘dia’. Från grekiskans dia [genom] och latinets ponere [ställa, ställa upp].

Diaprojektor

En stillbildsprojektor avsedd för diapositiv monterade i diaramar. En diaprojektor kan oftast fjärrstyras och avancerade modeller kan ha funktioner för tidsstyrd, automatisk visning, kontrollerad toning av ljusflödet och synkronisering med bandspelare, datorer och andra projektorer för exempelvis bildspel.

Diaram

Monteringsram, ofta av plast, för diapositiv. För småbild (24×36 mm) är ramens yttermått 5×5 cm och för 6×6 cm (‘Hasselbladsformatet’) är ramarna 7×7 cm. Tidigare var ramar med glas vanliga. Glaset håller diat plant vid projektion och skyddar det från damm och mekaniska skador men kan öka risken för mögel och kemiska åldersförändringar. Glaslösa ramar förseglar inte diat, som å andra sidan är mera utsatt vid hantering än i en glasram. Ett glaslöst monterat dia buktar sig också av värmen i projektorn, vilket kan ge oskarp projektion.

Diffraktion

Ljusets brytning vid passage av skarpa kanter eller mycket små öppningar. Diffraktion är orsaken till att skärpan i ett objektiv försämras vid mycket små bländaröppningar.

Digitalbakstycke

Många professionella mellanformatskameror med utbytbara filmmagasin kan förses med ett digitalt bildbakstycke; en enhet med bildsensor, tillhörande elektronik, LCD-monitor samt anslutning för minneskort och/eller dator. Många digitalbakstycken har en upplösning på 16 eller 22 megapixel och kan ge superb bildkvalitet.

Dikroitiska filter

Glasfilter, vars färgfiltereffekt har framställts genom att ytterst tunna lager av metall förångats på glasytan. Metallskikten släpper igenom ljus av bestämda våglängder och reflekterar en större eller mindre del av det resterande ljuset. Dikroitiska filter bleknar inte, eftersom de inte är infärgade, och de är vanliga i förstoringsapparater för färgarbete. Dikroitiska filter används ibland också för att konvertera glödljus till dagsljuskaraktär, framför allt på film- och videobelysningar, men foliefilter är billigare och ger bättre färgåtergivning.

DIN

Deutsche Industrie-Normen. Ett logaritmiskt uppbyggt system för att ange filmkänslighet, där varje förändring med 3 innebär en fördubbling respektive halvering av känsligheten. En film med känsligheten DIN 27° (ASA 400) är med andra ord dubbelt så känslig som en film med känsligheten DIN 24° (ASA 200). Jämför ASA, filmkänslighet och ISO.

Dioptri

Ett mått på optisk brytkraft. Dioptrivärdet definieras som det inverterade värdet av brännvidden (ƒ) i meter. En lins eller optik med ƒ = 1 meter har dioptritalet 1, ƒ = 0,5 meter motsvarar 2 dioptrier, och så vidare. Av grekiskans dia- [genom] och opsethai [att skola se].

Direktbild

En term för fotografiska material som framkallas omedelbart efter fotograferingen, utan separata kemikalier och i fullt ljus. Mest känd för direktbildsystem är Polaroid, men även Kodak och Fuji hade på sin tid konkurrerande system. Efter den digitala fotografins genombrott är direktbild reducerad till en udda nischprodukt.

Distorsion

Förvrängning, av latinets dis- [isär] och torquere [vrida]. Ett objektiv med tunnformig distorsion avbildar raka linjer som utåtbuktande. Fenomenet är vanligt hos vidvinkelobjektiv och i vidvinkelområdet hos zoomobjektiv. Teleobjektiv har ofta kuddformig distorsion och avbildar raka linjer som inåtbuktande. Digitaliserade bilder med synlig distorsion kan ofta korrigeras med god effekt i bildbehandlingprogram.

DNG

Digital Negative. Ett nytt digitalt universalformat, utvecklat av Adobe för att säkerställa arkivering av filer i raw-format från olika kameratillverkare. Alla tillverkarspecifika raw-format ska kunna konverteras förlustfritt till DNG, vilket innebär att program som stöder DNG också ska kunna öppna alla slags (konverterade) raw-filer.

DPI

Dots Per Inch, [tryck]punkter per tum. Ett mått på upplösning av tryckta eller utskrivna bilder. Uttrycket bör inte användas om till exempel upplösningen hos skannrar; i det sammanhanget passar PPI (Points Per Inch, [bild]punkter per tum) bättre.

Dubbelexponering

En trickfotograferingsteknik, som innebär att samma filmruta exponeras två eller flera gånger, eventuellt i samband med avmaskning.

Duplikat

En identisk kopia av ett fotografiskt original.

E

Efterbelysning

Vid förstoringsarbete tekniken att selektivt belysa vissa partier av bilden längre än grundexponeringen. Exempelvis kan en ljus himmel, som återges mycket mörk på negativet, på så viss bringas inom fotopapprets exponeringsomfång och därigenom teckna i kopian.

EI (Exponeringsindex)

Närmast synonymt med filmkänslighet, uttryckt i ASA. En film med känsligheten ISO 100/21° har EI 100. Fotografen kan emellertid bestämma sig för att till exempel exponera filmen efter EI 200. Filmens ursprungliga känslighet ändras inte, utan det högre exponeringsindexet måste kompenseras genom att filmen ‘pressas’ i framkallningen.

ESR

Enögd SpegelReflex[kamera]. En försvenskning av engelskans SLR, Single Lens Reflex [Camera], en kamera med spegelreflexsökare som ‘ser’ genom fotograferingsobjektivet. Nuförtiden används oftast det mer eller mindre synonyma uttrycket systemkamera.

EV

se exponering

Evaluerande ljusmätning

se flerfältsmätning

Exponering

Exponeringen är beroende av två faktorer: belysningsstyrkan (som regleras med bländaren) och belysningstiden (som regleras med slutaren). Dessa två faktorer tillsammans utgör exponeringsvärdet (EV, Exposure Value). Ett och samma EV kan innebära många olika kombinationer av bländare och slutartid — EV 10 kan exempelvis motsvara 1/30 s vid bländare 5,6, 1/15 s vid bl 8, 1/60 s vid bl 4, och så vidare. Lämpligt EV kan härledas direkt från ett LV (Light Value) samt den använda filmens känslighet. Från latinets ex- [ut, från] och ponere [ställa, sätta]. Se vidare till exempel www.kenrockwell.com/tech/ev.htm eller www.earthboundlight.com/phototips/exposure-stops-here.html.

Exponeringsautomatik

De flesta analoga och alla digitala kameror är utrustade med mer eller mindre sofistikerad automatik som styr bländare och/eller slutartid till en idealisk exponering. Men ‘idealisk exponering’ inte är något helt objektivt utan beror på motivtyp, ljusnivå, ljuskaraktär med mera. Därför är många kameror utrustade med evaluerande flerfältsmätning, som analyserar motivet och anpassar exponeringen efter förprogrammerade motivtyper (motljus, nattbilder, snömotiv, et cetera).

Se även bländarautomatik, tidsautomatik, programautomatik.

Exponeringsmätare

Elektriskt instrument som mäter ljusintensitet. Dagens kameror har nästan undantagslöst exponeringsmätaren inbyggd och alla systemkameror mäter ljuset bakom tagningsobjektivet (strålgångsmätning). Separat, handhållen exponeringsmätare används nästan uteslutande av professionella fotografer. Professionella mätare kan ofta mäta antingen infallande ljus (mätcellen täcks då av en mjölkvit sfär) eller reflekterat ljus. Ett särfall är spotljusmätaren, som mäter refleketrat ljud i en ytterst smal vinkel och riktas in med en spegelreflexsökare. Ytterligare en specialtyp är blixtljusmätaren.

Exponeringstid

Slutaren i en kamera reglerar belysningstiden och följer (vid manuell inställning) traditionellt en tidsskala, där varje steg innebär en fördubbling eller halvering av exponeringstiden: 1/1 s, 1/2 s, 1/4 s, 1/8 s, 1/15 s, 1/30 s och så vidare, på vissa kameror upp till 1/8000 s. Vid tidsautomatik styrs slutaren mer eller mindre steglöst. När man fotograferar med blixt har slutartiden en mera sekundär betydelse – slutaren måste stå öppen när blixten avfyras, men exponeringstiden avgörs av blixtens brinntid.

Exponeringstolerans

Olika filmtyper har olika krav på noggrannhet i exponeringen. Diafärgfilm kräver i det närmaste helt exakt exponering, i storleksordningen ± 1/2 bländarsteg, för att ge bästa resultat. Färgnegativfilm, däremot, kan ge bra kopior även om den underexponeras ett och överexponeras två steg, eller mera. Digitalkameror kräver också exakt exponering och är framför allt inte toleranta mot överexponering. Det är nästan omöjligt att rädda en för ljus bild i ett bildbehandlingsprogram, medan en något mörk digitalbild däremot har större förutsättningar för att korrigeras upp. Den bästa exponeringstoleransen får man, om man sparar bilderna på minneskortet i raw-format.

F

Filmkänslighet

Filmkänslighet uttrycks i ISO, som är en kombination av de tidigare ASA- och DIN-värdena. En film med känsligheten ISO 50/15° räknas som lågkänslig men är mycket skarp och finkornig och är lämpad för studio eller välbelysta exteriörer. Medelkänsliga filmer, från ISO 100/21° till ISO 400/27°, kan sägas vara all-roundfilmer. Högkänsliga filmer, ISO 800/30° och ända upp till ISO 3200/36°, gör det möjligt att fotografera med rimligt korta slutartider i mörka miljöer, men på bekostnad av sämre skärpa och grövre korn.

Filmplan

Läget för filmen i kamerans filmbana. Vid manuell fokusering med objektiv med fast brännvidd räknas avståndet från motivet till filmplanet, som är markerat med symbolen o. Med ett zoomobjektiv räknas däremot vanligen avståndet till frontlinsen, inte till filmplanet.

Filter

En infärgad glas-, plast- eller folieskiva, som sätts framför objektivet för att uppnå specialeffekter eller för att korrigera för egenheter i belysningen, motivet eller filmen. I film- och videoindustrin är det också vanligt med färgade, värmebeständiga filterfolier som monteras framför strålkastare för att till exempel anpassa glödljus till färgtemperaturen hos infallande dagsljus. Från latinets filtrum [sil].

Se vidare färgfilter, polarisationsfilter, neutralfilter (gråfilter), avtonat filter.

Filterfaktor

Den ökning av exponeringen som krävs för att kompensera ljusbortfallet i de flesta filter. En filterfaktor på 2X innebär att bländaren måste öppnas ett steg eller tiden förlängas till det dubbla. 3X betyder 1,5 stegs ökning och 4X 2 stegs ökning. Neutralfilters täthet brukar anges med talen 0.3, 0.6 eller 0.9 vilket motsvarar 1, 2 respektive 3 stegs exponeringsförändring.

Firewire

IEEE 1394, ett seriellt höghastighetsprotokoll, utvecklat av Apple 1986 och antaget som standard 1995. Firewire är särskilt lämpat för att överföra video och audio i realtid mellan exempelvis en digital videokamera och en dator. Firewire 1 har en teoretisk överföringshastighet av 400 Mb/s (megabits per sekund) medan Firewire 2 har dubbla hastigheten, 800 Mb/s.

Fisheye-objektiv

Extremt vidvinkligt objektiv (mellan 6 och 15 mm brännvidd i småbildsformatet), som ger en bildvinkel kring 180° och ännu större. Ett äkta fisheyeobjektiv ger en rund bild och raka linjer utanför objektivets centrum blir kraftigt krökta. Fisheye-försatser finns också som tillbehör till vissa av Nikons kompakta digitalkameror.

Flerfältsmätning

En form av strålgångsljusmätning, där mätområdet är uppdelat i ett större eller mindre antal diskreta fält. Värdena från respektive fält jämförs (utvärderas, ‘evalueras’) i kamerans operativsystem med inprogrammerade referensmodeller för olika motivtyper. Systemet kan ge exaktare exponering i situationer, som är svåra för enklare ljusmätningssystem, till exempel motljus, scenbelysning, nattbilder och snömotiv.

Flytande linser

Objektiv är i regel konstruerade för att ge bäst skärpa och kontrast när de är fokuserade på 8. I synnerhet avancerade vidvinkelobjektiv förses med så kallade flytande linselement, som förskjuts separat i förhållande till övriga linsgrupper, när objektivet fokuseras i närområdet. Sådana objektiv ger i stort sett samma bildkvalitet på nära håll som vid 8.

Fokusera

Detsamma som att avståndsinställa ett objektiv, så att bilden i filmplanet blir skarp, ‘i fokus’. Av latinets focus [härd, brännpunkt].

Fotograf

person som yrkesmässigt sysslar med fotografisk bildframställning. Fotografyrket omfattar en mängd olika grenar, t.ex. porträtt-, mode-, reportage-, dagspress-, dokumentär-, industri-, reklam-, arkitektur-, sjukhus-, polis- och museifotografi. En del fotografer, främst inom reportage- och dokumentärsektorn, arbetar ofta på frilansbasis. De tar bilder på eget initiativ för att sedan sälja det färdiga materialet till tidningar, tidskrifter eller bokförlag. Många frilansfotografer är dock knutna till bildbyråer som ombesörjer bildförsäljning och arkivering och i vissa fall också förmedlar fotograferingsuppdrag. De större tidningarna och tidskrifterna har egna fast anställda fotografer. Inom mode- och reklamsektorerna arbetar en del som anställda på tidskriftsförlag eller reklambyråer, men flertalet driver egna ateljéer. Inom den teknisk-vetenskapliga sektorn är de flesta fotografer anställda vid olika institutioner.

Fresnellins

En annorlunda typ av lins med koncentriska linsringar, vilket gör att även en fresnellins med stor brytningsförmåga kan göras nästan helt platt. Fresnellinser används i strålkastare, som kondensorlinser och i kombination med mattskivan i spegelreflexsökare för att ge en jämnt utlyst sökarbild. Uppfinnaren, den framstående franske fysikern Augustin-Jean Fresnel, levde 1788-1827.

Frontlins

Som namnet anger den främsta linsen i ett objektiv, som därför är utsatt för allehanda strapatser. För att skydda frontlinsen gör man klokt i att alltid ha ett UV-filter monterat. Ett motljusskydd, helst av något elastisk plast, ger inte bara bättre kontrast i bilderna utan fungerar också som stötupptagare.

Försättslins

enkel, positiv lins som placeras framför objektivet och därmed förkortar dess brännvidd. Detta medför att närgränsen ändras. Försättslinser finns med olika dioptrital och kan användas var för sig eller kombineras vid närbildsfotografering.

G

Gamma

Gammavärdet, gradationen, är ett mått på hur svärtningen av en film eller ett fotopapper står i relation till motivets kontrast. I enklare termer, filmens eller papperets ’hårdhet’. En negativ film har normalt ett gamma kring 0,6 – 0,7, medan diafilm ofta ligger över gamma 1,5. Av den grekiska bokstaven g [gamma].

Gelatinfilter

Ett filter av tunt, infärgat gelatin. Gelatinfilter användes tidigare i förstoringsapparater och internt i vissa specialobjektiv, som inte tillåter att man monterar ett glasfilter framför frontlinsen. Udda filter kan vara billigare i gelatinversion, men är i gengäld känsliga för mekanisk åverkan.

Genomsnittsmätning

Detsamma som integralmätning; en typ av strålgångsmätning, som mäter ljuset över hela bildytan, för det mesta med tonvikt på mittpartiet där bildviktiga delar antas befinna sig (centrumvägd genomsnittsmätning).

Gradation

Enkelt uttryckt, lutningen hos den karakteristiska kurvan hos en film eller papper, motsvarande materialets förmåga att återge kontraster. Gradationen uttrycks som ett gammavärde.

Grundfärger

I dagligt tal de primärfäger, som genom att blandas i princip kan bilda alla andra färgnyanser. Se additiva grundfärger, subtraktiva grundfärger, RGB och CMYK.

Grundslöja

En gråtoning av oexponerade partier hos en negativ film, som är en oönskad men ofrånkomlig bieffekt av framkallaren.

Gråfilter

Ett filter som absorberar alla färger lika mycket och därför inte ger någon förändring i färgton utan enbart reducerar exponeringen. Med gråfilter kan man till exempel arbeta med större bländaröppningar i starkt ljus och/eller med högkänslig film för att få kortare skärpedjup, eller använda längre exponeringstider för avsiktlig rörelseoskärpa. Gråfilter, som också kallas neutralfilter eller ND-filter (Neutral Density), har oftast tätheten 0,3, 0,6 eller 0,9, vilket motsvarar 1, 2 respektive 3 bländarstegs exponeringsreduktion.

Gråkort

En neutralgrå kartongskiva, oftast av Kodaks fabrikat, som reflekterar 18 procent av det infallande ljuset, vilket anses motsvara den genomsnittliga reflektionen från ett normalmotiv. Vissa experter menar att 12 procent reflektion är ett lämpligare värde och att exponeringen, som mäts upp med hjälp av Kodaks gråkort, bör ökas med ett halvt bländarsteg.

Gult

Betecknas ofta Y (Yellow); en av de subtraktiva grundfärgerna. Se även CMYK.

Gyllene snittet (tredjedeslregeln)

Ett delningsförhållande, som används inom formläran sedan 2 500 år och som ger proportioner, som uppfattas som särskilt harmoniska och angenäma. En rektangel med ett sidförhållande enligt gyllene snittet får proportionerna 2:3, 3:5, 5:8, 8:13 och så vidare. Småbildsformatets proportioner följer det gyllene snittet, eftersom 24×36 mm motsvarar sidförhållandet 2(x12):3(x12).

H

Halogenlampa

En glödlampa som har hölje av kvarts i stället för glas. Den är fylld med en ädelgas med tillsats av s. k. halogener, som förhindrar att glödtråden av wolfram ’slits’ och avsätter mörka metallpartiklar på kvartshöljets insida. Resultatet är en lampa med högt ljusutbyte, som förblir konstant under lampans livstid. Färgtemperaturen ligger oftast på 3 200° K.

Halvtonsbild

En negativ eller positiv bild med många grånyanser, i motsats till en bild som bara återger rent vitt och svart.

High-key

En bild med dominerande ljusa partier. En high-keybild är inte detsamma som en överexponerad bild, utan är komponerad och ljussatt så, att bilden gör ett ljust eller lätt intryck, ofta tack var någon eller några mörka eller svarta detaljer, som visar att det ljusa helhetsintrycket är avsiktlig. Jämför low-key.

Hyperfokalavstånd

Om en lins är fokuserad till hyperfokalavståndet så är allt från halva detta avstånd till oändligheten skarp, dvs. ligger inom skärpedjupet

Hålkamera

En kamera i sin enklaste form är en låda, som är svartmålad på insidan och har ett litet runt hål i en av sidorna. På den motsatta insidan projiceras en upp-och nervänd bild, vars skärpa är beroende av hålets diameter. Hålkameran, som har anor tillbaka till antikens Grekland och som beskrevs av Leonardo da Vinci, har fortfarande entusiastiska anhängare. Se till exempel www.pinhole.org/about/index.cfm

Högdagrar

De ljusaste partierna i en positiv bild som fortfarande har detaljteckning. Se även lågdagrar, mellandagrar.

I

Indirekt ljus/blixt

Indirekt ljussättning innebär att fotografen riktar blixten eller belysningen mot exempelvis en vit vägg eller tak, ett vitmålat paraply eller någon annan reflekterande yta. Indirekt ljus ger en mjukare och i många fall angenämare återgivning, i synnerhet av porträtt. Med ’blixt i taket’ undviker man också att motivdelar närmast kameran blir överexponerade, medan bakgrunden blir underexponerad.

Infallande ljus

Med infallande ljus menas det ljus som träffar motivet, och som man mäter med en lös exponeringsmätare, utrustad med en opalvit halvsfär framför mätcellen. Filmfotografer och studiofotografer föredrar ofta att mäta infallande ljus, eftersom mätresultatet inte påverkas av motivets reflexionsförmåga. Jfr reflekterat ljus.

Infraröd

Elektromagnetisk (ljus/värme-)strålning med längre våglängd (≥700 nm) än det synliga ljuset. Särskilt sensibiliserad film kan exponeras i infrarött ljus, oftast genom ett ’svart’ filter som blockerar för ögat synligt ljus. IR-fotografering används i många vetenskapliga och militära sammanhang. CCD-sensorer i digitalkameror är IR-känsliga och den infraröda strålningens inverkan måste därför filtreras med ett inbyggd IR-filter. Vissa digitala stillbilds- och videokameror har ett ’mörkerläge’, med urkopplat IR-filter och en inbyggd ’osynlig’ belysning från en infraröd lysdiod, som gör det möjligt att ta (monokroma) bilder i totalt mörker.

Inkjet

se bläckstråleskrivare

Innerfokusering

En form av fokuseringssystem där den rörliga komponenten för avståndsinställning är placerad inne i objektivet. Objektivet ändrar därför inte längd vid fokusering och frontlinsen roterar inte. Innerfokusering förekommer hos teleobjektiv, film- och videozoomar och i ökad utsträckning bland objektiv för systemkameror med autofokus.

Instamatic, Pocket Instamatic

Det ursprungliga Instamatic-formatet, även kallat 126-formatet, lanserades av Kodak 1963. Bildformatet är kvadratiskt, 28×28 mm. I motsats till småbildsformatet (135) är filmen förpackad i en ljustät ’patron’, som bara läggs in i kameran – ingen filmladdning behövs.I ett försök att upprepa Instamatic-succén med mera fickvänliga kameror introducerade Kodak 1972 Pocket Instamatic 110-formatet, med ett negativformat på bara 13×17 mm. Krånglande kameror och marginell bildkvalitet från de små negativen gav från början 110-formatet ett dåligt rykte, något som dock skulle förblekna när Disc-formatet lanserades.
Integralmätning
se genomsnittsmätning

Internegativ

I vissa kopieringsprocesser fotograferas originalbilden av på en därför avsedd negativ specialfilm och den slutliga kopian eller förstoringen görs från det på så vis framställda internegativet. Förfarandet med internegativ (även kallat mellannegativ) blir allt mera sällsynt, i takt med utvecklingen av digital skanning och bildbehandling.

Irisbländare

En vanlig typ av bländarmekanism, som består av fem eller flera överlappande lameller. Ju fler lameller som ingår i irisbländaren, desto ’rundare’ blir bländaröppningen, vilket i sin tur medverkar till en ’vackrare oskärpa’ i motivdetaljer som ligger utanför objektivets skärpedjup.

ISO

Förkortning av International Organization for Standardization. I fotosammanhang används prefixet ISO som en samlande beteckning för filmkänslighet i vilken ingår både ASA och DIN. Den korrekta angivelsen enligt ISO-normen är till exempel ISO 100/21°, där det första talet är ASA-värdet och det andra DIN-värdet.
Isoheli
Ett komplicerat mörkrumsförfarande, som i slutresultat ger en tonreducerad bild med enbart tre nyanser: svart, grått och vitt.

J

JPEG

Förkortning av Joint Photographic Experts Group; en norm för så kallad destruktiv kompression av digitala bilder. Med destruktiv menas, att en större eller mindre andel av bildinformationen kastas, så att den resulterande bildfilen blir mindre utrymmeskrävande. Vid måttliga kompressionsgrader, exempelvis 1:4 (1/4 av originalbildens information sparas på en fjärdedel av utrymmet) ser man vid normal betraktning ingen egentlig skillnad gentemot originalet. Vid kraftigare kompressionsgrader (1:10 och mera) syns, beroende på motivet, mer eller mindre störande kompressionsartefakter, som exempelvis ’fransiga’ konturer och ett kvadratiskt gitter (8×8 pixlar) i framför allt grönt lövverk och liknande detaljrika motivdelar.

JPEG 2000

Ett reviderat JPEG-format som stöder 16 bitar per färgkanal, en alfakanal, information om färgrymd (till exempel sRGB eller en ICC-profil) och har gott om plats för metadata (exempelvis EXIF-data från digitalkameror). JPEG 2000 använder en annan kompressionsmetod än ’gamla’ JPEG och ger inte det störande rutmönstret vid höga kompressionsgrader.

K

Kalljus

En typ av lysrörsbelysning, som framför allt används i förstoringsapparater. Den diffusa ljuskaraktären bidrar till att minska de synliga effekterna av smärre skador på negativet och ger ett mjukare bildresultat.

Kamera

Av latinets camera [rum, kammare]. Övergången till att betyda ’fotografiapparat’ har gått via uttrycket camera obscura (av latinets camera och obscura [mörk]), ett mörklagt rum med ett litet hål i ytterväggen, som på den motsatta väggen projicerar en upp- och nervänd bild av exteriören. Fenomenet nämns redan på 400-talet f. Kr. av den kinesiske filosofen Mo Ti och såväl Aristoteles som Leonardo da Vinci var väl bekanta med effekten. Namnet ’camera obscura’ tillskrivs astronomen Johannes Kepler i början av 1600-talet. Camera obscura användes bland annat för att studera solförmörkelser och, i en utvecklad form med lins och spegel, som hjälpmedel för tecknare. Se vidare http://brightbytes.com/cosite/what.html.

Kamerahus

Grundkomponenten i ett kamerasystem, med fattning för objektiv och hållare för film (eller digital bildsensor)..

Kelvin

se färgtemperatur

Kodachrome

En färgdiafilm (omvändningsfilm, reversalfilm) som introducerades av Kodak 1935, först som 16 mm kinofilm. 1936 kom Kodachrome i både 8 mm och 35 mm format. Efter inledande framkallningsproblem som orsakade instabila färger, korrigerades framkallningsmetoden 1939 och Kodachromedior anses höra till de mest arkivbeständiga färgbilder som finns. Kodachrome innehåller, i motsats till andra färgdiafilmer, inga färgkopplare i de tre färgkänsliga emulsionsskikten, utan färgkopplarna tillförs under framkallningsprocessen, efter den inledande svartvitframkallningen. Emulsionen har därför kunnat göras mycket tunn, vilket bidrar till den mycket goda skärpan.

Kompaktkamera

Uttrycket kompaktkamera, som ursprungligen syftade på en kamera i fickformat, används i dag huvudsakligen för att skilja kameror med fast monterad optik och genomsiktssökare, eller elektronisk sökare/monitor, från systemkameror med reflexsökare och utbytbar optik.

Komplementfärger

De färger, som i cirkeln av grundfärger står emot varandra och tillsammans ger vitt (vid additiv färgblandning) eller svart (vid subtraktiv färgblandning). De grundläggande komplementfärgerna är: rött (R) – cyan (C, blågrönt), grönt (G) – magenta (M, blårött) och blått (B) – gult (Y).

Konstljus

I egentlig mening allt ljus som i motsats till dagsljus kommer från konstgjorda ljuskällor (glödlampor, lysrör, urladdningslampor, fotogenlampor, etc.). I dagligt tal innebär dock konstljus framför allt glödljus med en färgtemperatur på 3 400° K och lägre.

Kontaktkarta

En positiv kopia av ett antal kontaktkopierade filmremsor, oftast från negativ film. En kontaktkarta ger god överblick och gör det lättare att bedöma bilderna än att direkt betrakta negativ. En kontaktkarta från film gör man enklast genom att lägga filmremsorna på ett fotopapper på förstoringsapparatens bottenplatta, lägga över en tung glasskiva och belysa arrangemanget utan film i förstoringsapparaten. Man kan också göra ’kontaktkartor’ över digitala bilder från många katalog- och bildbehandlingsprogram.

Konverter

En optisk komponent, som monteras mellan objektiv och kamera (telekonverter, enbart aktuell för systemkameror). Telekonvertern inte bara förlänger brännvidden utan reducerar samtidigt ljusstyrkan hos grundobjektivet. Det finns också konvertrar som monteras framför objektivet och antingen förkortar (vidvinkelkonverter) eller förlänger (telekonverter) brännvidden hos originalobjektivet, i båda fallen utan ljusförlust.

Korn

Varje fotografiskt material innehåller ljuskänsliga element i form av silversaltkristaller. Ju större kristallerna är, desto mera ljus kan de träffas av och filmen blir mera ljuskänslig. Vid framkallningen omvandlas silversaltkristallerna till större strukturer av metalliskt silver, och det är dessa som ses som ’korn’ när man granskar ett negativ med lupp eller i ställer skärpan med akriskop i förstoringsapparaten.Det som man uppfattar som ’korn’ i en positiv kopia är i själva verket mellanrummen mellan negativets kornstrukturer.

Kromatisk aberration

Ett optiskt fel som yttrar sig i att ljus av olika våglängd bryts olika i bilden hörn och kanter. Effekten syns som färgade dubbelkonturer. Se även aberration. Från grekiska chroma [färg].

Känslighet

Förmågan hos ett fotografiskt material att återge en viss ljusmängd (exponering) med en bestämd svärtning. Lågkänsliga filmer ger generellt högre upplösning och finare korn än högkänsliga filmer. Förhållandet är likartat i digitala kameror, där lägre känslighet ger ett bättre skärpeintryck och mindre brus. Se även ASA, DIN, ISO.

L

LCD

Förkortning av Liquid Crystal Display, flytande kristall-display. LCD-tekniken bygger på att vissa material kan uppträda i en form som ligger mellan den fasta och flytande fasen och då uppvisar mycket speciella egenskaper. En sådan egenskap är, att den flytande kristallsubstansen, vätskekristallen, kan polarisera ljus under påverkan av elektricitet. En LCD består i princip av två glasskivor med polarisationsfilter och applicerade, transparenta elektroder. Mellan glasskivorna är det vätskekristallen instängt. När ström påförs en elektrod, ändras strukturen i vätskekristallen i direktkontakt med elektroden. Den nya strukturen verkar polariserande och i kombination med de inbyggda polarisationsfiltren blockerar den ljus över en yta som motsvarar den strömförande elektroden. LCD-plattor med aktiv matris av TFT-typ (Thin Film Transistor, tunnfilmstransistor) reagerar snabbt och exakt på strömförändringar och används med bakbelysning bland annat i platta bildskärmar, monitorer och elektroniska sökare i digitalkameror och videoprojektorer.LCD:n har anor tillbaka till 1800-talet. Flytande kristaller upptäcktes 1888 av den österrikiske botanisten Friedrich Reinitzer. Han upptäckte att ett fast, organiskt ämne, kolesterolbensoat, hade två distinkta smältpunkter, med en så kallad nematisk fas emellan dem. Termen ’flytande kristall’ myntades följande år av den tyske fysikprofessorn Otto Lehmann. Först 80 år senare, 1968, konstruerades den första LCD:n i RCA:s forskningslaboratorium.

LCD-monitor

En bildskärm med flytande kristall-teknik, ofta av så kallad TFT-typ. Se vidare LCD.

Ledtal

se blixtledtal

Lins

Linser kan tillverkas av glas, kvarts, fluorit, lämpliga plastmaterial och andra transparenta material, som har förmågan att bryta ljus. En lins kan vara samlande, konvex, eller spridande, konkav. Ett objektiv är nästan alltid sammansatt av flera linser (linselement) med olika brytningsegenskaper, vilket bidrar till att minska eller eliminera olika linsfel.

Lithfilm

Svartvit, mycket hårdarbetande bladfilm avsedd för den grafiska industrin. Lithfilm var populär hos fotografer som sysslade med fotografik.

Ljus

Elektromagnetisk strålning i det våglängdsområde (390 – 700 nm, nanometer), som det mänskliga ögat kan uppfatta. Ofta talar man om ’ljus’ även i det ultravioletta och det infraröda området, som ligger närmast utanför det (för oss) synliga ljuset.

Ljusavfall

se vinjettering

Ljusbord

Ett bord eller låda med en infälld opalglasskiva och inbyggd belysning, som används som hjälpmedel när man betraktar eller sorterar diabilder och negativfilm.

Ljusbrytning

Det förhållande att en ljusstråle ändrar riktning när den passerar från ett medium (till exempel luft) till ett annat (till exempel glaset i en lins). Ljusbrytningsförmågan hos olika glassorter kan variera kraftigt och anges med ett brytningsindex.

Ljusböjning

se diffraktion

Ljushetsomfång

Förhållandet mellan den ljusaste och mörkaste delen i ett motiv eller en fotografisk avbildning. Det mänskliga ögat kan, tack vare sin adaptationsförmåga, klara ett ljushetsomfång på cirka 1:500 000. En vanlig fotografisk film kan hantera ett ljushetsomfång på jämförelseevis blygsamma 1:1 000, medan en idealisk papperskopia kan återge ett omfång på 1:50.

Ljusmätning

se exponeringsmätare

Ljusstyrka

a) Ljusstyrka hos ett objektiv anges som ett förhållande mellan den största bländaröppningen och brännvidden, till exempel 1:2,8 eller vardagligt bara 2,8.

b) Intensiteten hos en ljuskälla kallas också ljusstyrka och anges i sorten cd (candela, från latinet candela [vaxljus]).

Low-key

En bild med dominerande mörka partier. En low-keybild är inte detsamma som en underexponerad bild, utan är komponerad och ljussatt så, att bilden gör ett mörkt eller dovt intryck, ofta tack var någon eller några ljusare detaljer, som visar att den mörka tonen är avsiktlig. Jämför high-key.

Lumen

SI-måttenhet för ljusflöde med beteckningen lm.

Luminans

Ljushet; förkortas L och uttrycks med SI-enheten cd/m2 (candela per kvadratmeter). Från latinet lumen [ljus, lysande kropp]. www.onlineconversion.com/light.htm.

Lux

SI-enhet för belysning, förkortas lx. 1 lx = 1 lm/m2 (lumen per kvadratmeter).

LV

Förkortning för Light Value, ’ljusvärde’. En absolut skala för ett motivs ljushet, luminans, som förekommer på många lösa exponeringsmätare. Varje steg på skalan motsvarar en fördubbling eller halvering. LV 15 motsvarar till exempel ett normalmotiv i fullt solljus mitt på dagen. LV 15 kan direkt översättas till samma EV (15) om man använder en filmkänslighet på ISO 100/21°. Med en filmkänslighet på ISO 50/18° krävs ett steg mera exponering, EV 14, och så vidare. Se vidare till exempel www.kenrockwell.com/tech/ev.htm eller www.earthboundlight.com/phototips/exposure-stops-here.html.

Lysrör

Lysrör har, i motsats till naturliga ljuskällor och glödlampor, inget kontinuerligt spektrum utan ett så kallat linjespektrum. Det innebär att lysröret har skarpa, smala toppar i olika våglängder, som för ögat ger intryck av vitt, eller blåaktigt eller varmvitt ljus. Filmemulsionen och CCD-sensorn ser emellertid inte på riktigt samma sätt och bilder i lysrörsljus kan därför få olika färgstick, som fotografen själv inte ser med blotta ögat. Moderna lysrör och kameror trivs relativt väl ihop, men inför en viktig fotografering är det ändå klokt att göra testtagningar för att se om någon filtrering krävs. Med en digitalkamera brukar vitbalansinställning mot en vit yta ge bra resultat, förutsatt att man kan undvika en blandljussituation med ljus från fönster eller glödlampor.

Lystid

Ljusblixten från en automatisk elektronblixt kan ha en varaktighet från (typiskt) 1/500 sekund till 1/50 000 sekund, beroende på exponeringen som krävs med hänsyn till avståndet till motivet, till det befintliga ljuset, och så vidare. En systemkamera med filmplansslutare (ridå- eller metallamellslutare) kan normalt bara synkroniseras med en elektronblixt om slutaren står helt öppen när blixten brinner av, typiskt vid 1/125 s eller 1/250 s exponeringstid. Vid kortare exponeringstider motsvarar slutarens öppning en slits, som sveper över filmen, och därför skulle bara en remsa av filmrutan bli exponerad av den kortvariga blixten. Den här begränsningen elimineras med ett pulserande blixtaggregat, som vid kortare slutartider skickar ut en serie blixtar med mycket hög frekvens, typiskt runt 40 kHz, under hela den tid som det tar för slutarslitsen att passera filmrutan (cirka 10 millisekunder). Med ett pulserande blixtaggregat kan man därför få synkroniserad blixt upp till 1/4 000 sekund.

Lågdagrar

De mörka partierna i en bild, mellan medelgrått och svart. Jämför högdagrar, mellandagrar.

M

Makroblixt

Ett blixtaggregat särskilt avsett för fotografering i närområdet (se makrofotografering). En typ av makroblixt har två eller flera blixtreflektorer monterade på en ring, som kan skruvas fast i makroobjektivets filtergänga. För helt skuggfri belysning kan man använda en ringblixt.

Makrofotografering

Närbildsfotografering med en avbildningsskala i storleksordningen 1:10 – 1:1. Zoomobjektiven i många digitala kompaktkameror har möjlighet till makrofotografering, men ofta med sämre kantskärpa och påtaglig distorsion. Bäst blir reultatet med ett specialkonstruerat makroobjektiv till en systemkamera. Av grekiska makros [stor].

Makroobjektiv

Ett objektiv, oftast med fast brännvidd, som är speciellt konstruerat för att ge hög optisk kvalitet i närområdet vid makrofotografering. Makroobjektiv har ofta längre brännvidd än normalobjektiv, så att fotografen kan undvika att skugga motivet med kameran och få plats med exempelvis ett blixtaggregat eller en reflexskärm.

Matrismätning

Se flerfältsmätning.

Mattglas

En glasskiva som genom blästring eller etsning har matterats på ena sidan.

Mattskiva

Sökarskivan i en systemkamera eller storformatskamera är ofta en mattglasskiva, som visar en reell bild av motivet. Mattskivan är oftast kombinerad med en fresnellinsskiva, som sprider ljuset och kompenserar ljusavfallet i mattskivans hörn och kanter. Professionella systemkameror har ofta utbytbara mattskivor, specialkonstruerade för olika ändamål.

Megapixel

Förkortning för miljoner pixlar (bildpunkter) i till exempel en digital bildsensor.

Mellandagrar

De medelgrå tonerna i en fotografisk bild. Jämför högdagrar, lågdagrar.

Mellanformat

Rullfilmsformat med negativdimensioner som ligger ’mellan’ småbildsformatet (24×36 mm) och storformat (9×12 cm, 4×5 tum och större). De vanligaste mellanformatsdimensionerna är 4,5×6 cm, 6×6 cm och 6×7 cm; det tidigare vanliga amatörformatet 6×9 cm räknas också dit. Samtliga format använder rullfilm typ 120. Vissa kameror klarar även 220-rullfilm, som har dubbelt så mycket film på spolen och därför ger dubbla antalet exponeringar.

Mellanringar

Tubformade passbitar, som monteras mellan objektivfattningen och själva objektivet på en systemkamera för att ge möjlighet att fotografera på närmare avstånd än vad objektivets normala närgräns medger. En mellanring innehåller inga linser, men kan vara försedd med mekaniska och/eller elektriska överföringar och eventuellt en fokuseringsanordning. En speciell form av mellanring är makrobälgen, som är kontinuerligt varierbar och ofta kan kompletteras med en diaduplikator.

För bästa resultat med mellanringar bör objektivet vara ett så kallat makroobjektiv, som är korrigerat för att ge hög kvalitet vid stora avbildningsskalor. Ett konventionellt objektiv kan monteras med hjälp av en omvändningsring för att ge bättre kantskärpa vid stora avbildningsskalor.

Mellanskölj

Ett bad som avbryter framkallningen innan filmen eller bilden läggs i fixerbadet. Mellansköljen är ofta ett surt så kallat stoppbad, som neutraliserar den basiska framkallaren.

Microdrive

Minneskort, ursprungligen utvecklat av IBM, i form av en ultraminiatyriserad hårddisk med 1 tums diskdiameter. Microdrive ansluter sig till CompactFlash Typ II-standarden och finns för närvarande upp till 4 GB lagringskapacitet.

Minneskort

Lagringsmediet i digitala apparater som till exempel kameror, mp3-spelare och mobiltelefoner. Den digitala informationen lagras i integrerade minneskretsar av typen Flash EEPROM (Electrically Erasable Programmable Read Only Memory), som i motsats till RAM-minnet i en dator inte behöver någon strömförsörjning för att bevara informationen. Ett Flash EEPROM minne beräknas kunna behålla inprogrammerad information i minst 10 år och ska tåla minst 100 000 skrivcykler. En särskild typ av minneskort är de ultraminiatyriserade hårddiskar som går under namnet Microdrive. Jämför CompactFlash, MMC, Memory Stick, SD, SmartMedia och xD.

Mjuktljus

Motsatsen till direkt (riktat) ljus; en belysning som inte kastar hårda skuggor. En ljuskällas ’mjukhet’ hänger direkt ihop med storleken på den lysande ytan. Om en blixt eller en lampa riktas så att den reflekteras i taket, väggen eller något annat, är det den upplysta ytan som blir ljusskällan och skillnaden i ljuskaraktär kan liknas vid skillnaden mellan direkt solljus (en punktformig ljuskälla) och en mulen himmel (en lysande yta). Man kan också förvandla en direkt ljuskälla till ’mjukljus’ genom att hänga något diffuserande material, till exempel vit glasfiberväv eller värmesäker plast, ett stycke framför den. Då är det diffusionsmaterialet som lyser och utgör en ’lysande yta’.

M-kontakt

På äldre kameror: en blixtsynkroniseringsanslutning för blixtlampor, som ger en viss fördröjning med hänsyn till den tid det tar för en blixtlampa att nå full ljusstyrka. Jämför X-kontakt.

Moiré

Ett vågigt, ofta färgat intererensmönster, som kan uppträda i partier med fina, regelbundna mönster nära upplösningsgränsen i bilder tagna med digitalkameror. En liknande effekt kan uppstå när man skannar rastrerade, tryckta bilder. Från franska moire, ett vattrat tyg av mohair.

Monitor

En bildskärm (eller högtalare) som används för att kontrollera bild- (eller ljud-) resultatet från en inspelning. Av latinet monere [varna].

Monokromatiskt ljus

Ljus av en enda våglängd eller ett mycket smalt våglängdsomfång. Orangegul väg- och gatubelysning av natriumtyp är mer eller mindre monokromatisk och ger därför både på film och för ögat ett enfärgat intryck även av (i vitt ljus) färgstarka motivdelar.

Motivkontrast

Definieras som förhållandet mellan den mörkaste och den ljusaste delen i ett motiv. Ett så kallat standardmotiv har motivkontrasten 1:32 men verkliga motiv kan ha en motivkontrast på 1:500 000 eller ännu högre. Konventionell kemisk eller digital fotografi kan inte registrera hela kontrastomfånget i sådana motiv, vilket däremot den digitala HDR-tekniken kan.

Motljusskydd

En trattformad anordning som monteras framför objektivet som avskärmning för ströljus och direkt infallande ljus utanför objektivets bildvinkel. Ett motljusskydd kan bidra till ökad kontrast och förhindra störande reflexer från ljuskällor utanför bilden. Ett kompendium är en speciell form av justerbart motljusskydd med filterhållare.

Motorzoom

Ett zoomobjektiv där brännvidden ställs in med hjälp av en elektrisk servomotor.

Multicoating

Se antireflexbeläggning.

Multifokallins

Ett slags försättslins, som har både ett ljusbrytande parti och ett annat (ofta i centrum) som består av klarglas. Med en lämplig kombination av multifokallins och motivkomposition kan man få skärpa från närområdet strax framför objektivet till oändligt.

Mätsökare

En genomsiktssökare med en inspeglad avståndsmätare av koincidenstyp (dubbelbild). Det mest kända exemplet på en mätsökarkamera med utbytbar optik är Leicas M-modeller.

N

ND-filter

Förkortning av Neutral Density, ’neutral täthet’. Se gråfilter.

Negativ

I dagligt tal en film eller glasplåt (oftast kameraoriginalet) med omvända tonvärden, som genom kopiering ger en positiv bild.

Negativfilm

Film, som i motsats till omvändningsfilm (diafilm, reversalfilm) ger en bild med omvända tonvärden och färger (mörkt blir ljust, en färg återges som komplementfärgen). Negativmaterial måste kopieras på ett annat negativmaterial (oftast fotopapper) för att ge en positiv ton- och färgriktig bild av motivet.

Nodpunkt

Det optiska centrum i ett objektiv, som också kan ligga utanför det fysiska objektivet. Nodpunkten är viktig vid fotografering av panoramabilder, som ’sys ihop’ av flera delbilder i special programvara (Quicktime VR). Fotograferingen sker på stativ med ett speciellt panoramahuvud och om vridningen inte sker i nodpunkten, kommer näraliggande motivdetaljer att förskjutas i relation till bakgrunden. Resultatet blir onaturliga överlappningsfenomen i den färdiga, sammansatta panoramabilden.

Normalobjektiv

Ett objektiv med en bildvinkel, som motsvarar vinkeln för ögats skarpa seende, cirka 45°. Brännvidden hos ett normalobjektiv motsvarar ungefär diagonalen hos systemets bildformat, uttryckt i millimeter. Ett normalobjektiv för småbildsformatet har en brännvidd kring 50 mm, hos kompaktkameror ofta något kortare (38–45 mm).

O

Objektiv

I princip ett positivt (samlande) linssystem, som utgör den avbildande komponenten i en kamera, förstoringsapparat eller projektor. Ett objektiv är mestadels sammansatt av ett flertal linselement, oftast av olika glassorter för optimal korrigering av olika brytningsfel (aberrationer). Ett objektiv har nästan alltid någon anordning för skärpeinställning (fokusering), och ett kameraobjektiv har dessutom en bländare för reglering av ljusinsläppet. Av latinet objectivus, från objicere [kasta fram].

Okular

Den lins (linssystem) som befinner sig närmast ögat i kamerans sökare. På många kameror är okularet inställbart för att korrigera för olika synskärpa. Okularet hos systemkameror kan dessutom ha en hållare för korrektionslinser. Av latinet oculus [öga].

Optik

Det område inom den fysiska vetenskapen, som behandlar ljusets brytning. Dessutom ett annat ord för objektiv.

Oskärpa

Oskärpa i en bild kan bero på många olika orsaker. Objektivet kan vara av dålig kvalitet, det har inte fokuserats korrekt, stor bländaröppning kan ha medfört att skärpedjupet inte räcker till för de bildviktiga motivdelarna, kameran kan ha handhållits med för lång exponeringstid (skakningsoskärpa), och så vidare.

Oskärpa är inte nödvändigtvis av ondo. En oskarp bakgrund, beroende på kort skärpedjup, kan till exempel öka intrycket av djup i bilden. En bländare med många lameller, som ger en så rent cirkelformad öppning som möjligt, anses ge vackrare oskärpa än en mera oregelbunden bländare.

Oskärpecirkel

Teoretiskt skall en tänkt punkt i motivet avbildas som en punkt på filmen. I verkligheten avbildas punkten i stället ofta som en större eller mindre cirkel. När denna oskärpecirkel når en viss storlek, uppfattar betraktaren bilden, eller bilddetaljen, som oskarp.

På småbildsformatet ligger oskärpecirkeln, alltså gränsen för vad som uppfattas som skarpt, på 1/30 mm, under förutsättning att bilden är en 18×24 cm kopia på normalt betraktningsavstånd. För kritiska ändamål (till exempel stora förstoringar) kan oskärpecirkeln ligga på hälften av normalvärdet, 1/60 mm.

Oändlighet

Tecknet ∞ betecknar oändligt avstånd i avståndsskalan på ett objektiv. I praktiken är ’oändligt’ avstånd lika med 300 gånger objektivets brännvidd. I realiteten innebär det att oändlighetspunkten i ett motiv ligger längre bort för ett teleobjektiv med lång brännvidd än för ett vidvinkelobjektiv med kort.

P

Panorama

I dagligt tal en långsmal bild med avsevärt större horisontell bildvinkel än normalt, upp till 360°. För småbilds- och 120-formaten finns specialkameror med vidvinkelobjektiv, som har betydligt större bildcirkel än normalt för formatet och som ger en panoramabild med en enda exponering.

Digitaltekniken har medfört nya metoder för panoramafotografering. Med kameran monterad på ett särskilt panoramahuvud och justerad så att den horisontella vridningen sker i objektivets nodpunkt, kan man ta ett antal inbördes förskjutna och delvis överlappande bilder, som sedan i datorn ’sys’ ihop till en panoramabild med speciell programvara. Den färdiga panoramabilden kan sedan till exempel betraktas i datorn i form av en navigeringsbar 360° Quicktime VR-film eller skrivas ut i stort format på en fotoskrivare med rullpappershållare.

Panoramahuvud

Ett stativhuvud, som är ledat för att kunna vridas horisontellt och vertikalt, i motsats till den obegränsade rörligheten hos en kulled.

Panorera

Att vrida kameran i horisontalled. Att vrida kameran vertikalt kallas att ’stupa’ eller ’tilta’.

Pappersyta

Ytan på ett fotopapper kan vara högblank, halvblank, matt, sidenmatt, och så vidare. Även papper avsedda för fotoskrivare finns med många olika ytkvaliteter.

Parallax

Skillnaden i bildutsnitt mellan två optiska system, som är monterade med parallella optiska axlar men på ett visst avstånd från varandra. Ett exempel är kameror med genomsiktssökare: eftersom sökaren sitter en bit ifrån objektivet, ’ser’ den inte riktigt samma bild. Skillnaden blir mera märkbar ju närmare motivet är och de flesta genomsiktssökare är försedda med särskilda markeringar för bildutsnittet på nära håll.

En annan form av parallax uppträder, när man panorerar med kameran och vridningspunkten inte överensstämmer med objektivets nodpunkt. Motivdetaljer i förgrunden förskjuts då i förhållande till bakgrunden.

PC-kontakt

Förkortning för Prontor/Compur-kontakt: den lilla runda anslutningen för blixtsynkkabel, som finns på de flesta avancerade kameror. Prontor och Compur var två tillverkare av kameraslutare och PC-kontakten är ett tidigt exempel på standardisering inom fotobranschen.

Pentaprisma

Ett femsidigt glasprisma över sökarskivan i en spegelreflexkamera, som gör att bilden kan betraktas rättvänd genom okularet på kamerans baksida.

Perspektiv

Förenklat uttryckt en illusion av djupdimensionen hos tredimensionellt motiv i en tvådimensionell bild. Förutom centralperspektivet, som upptäcktes redan under renässansen och som är ’inbyggt’ i all optisk avbildning, finns andra effekter, som bidrar till att skapa intrycket av djup i en bild.

En av de viktigaste är det atmosfäriska perspektivet, som innebär att längre bort liggande motivdelar avbildas med lägre kontrast och färgmättnad på grund av atmosfärens inverkan (dis, dimma, regn, med mera). Effekten av det atmosfäriska perspektivet framhävs ofta, om man komponerar bilden med en näraliggande förgrund.

Photoshop

Bildbehandlingsprogram från Adobe, som har blivit industristandard. Photoshop 1.0 lanserades i februari 1990 och är i skrivande stund (2005) uppe i version 9.0 (CS2). Photoshop finns för både Windows- och Macintosh-plattformarna. En prisbillig och förenklad version, Photoshop Elements, har för närvarande versionsnummer 3.0.

Pixel

Förkortning av Picture Element, bildpunkt (i exempelvis en bildsensor i en digitalkamera eller i en LCD-monitor). Pluralformen är vanligen pixels, men den försvenskade formen pixlar förekommer och blir vanligare.

Pixelbitdjup

Annan benämning för färgdjup: det antal databitar som beskriver ljusnivåerna i en bildpunkt i en digital bild. Vanligtvis anges antalet bitar per färgkanal, oftast 8 eller 16 bitar. 8 bitar motsvarar 256 möjliga nivåer, medan 16 bitar ger 65.536 nivåsteg. För en normal ’8 bitars’ RGB-färgbild med tre kanaler blir det totala pixelbitdjupet 3×8 = 24 bitar och för en motsvarande ’16 bitars’ bild 3×16 = 48 bitar.

Plastpapper

Alldaglig beteckning för ett fotopapper, som på båda sidor är belagt med en plasthinna (kallas även RC-papper). Ovanpå plasthinnan på papprets ena sida ligger emulsionen. Den stora fördelen är, att papperet på grund av plasthinnorna inte suger åt sig kemikalier under framkallning och fixering. Därför blir processtiden och sköljningen betydligt kortare än med barytpapper och kemikalieåtgången blir mindre.

Polachrome

En unik 35 mm diafärgfilm, som byggde på den additiva principen och lanserades av det amerikanska företaget Polaroid i början av 1980-talet. Polachrome kunde framkallas på fem minuter i en enkel apparat och var i första avsedd för kommersiell teknisk och dokumenterande fotografering, på grund av den höga kostnaden och den ’annorlunda’ bildkvaliteten. Även svartvita versioner av materialet lanserades, men den digitala revolutionen kunde redan anas och Polachrome blev ett udda stickspår i fotografins utveckling.

Polarisationsfilter (Pol-filter)

Ett färglöst, gråaktigt filter med den egenheten att det bara släpper igenom ljus i ett svängningsplan. Reflexer från icke metalliska ytor och himmelsljus från en klarblå himmel är exempel på naturligt förekommande polariserat ljus, som helt eller delvis släckas ut med ett polarisationsfilter. Resultatet blir dämpade reflexer från exempelvis vattenytor och mörkare, mera mättad återgivning av blå himmel, beroende på hur man vrider filtret.

Effekten av ett linjärt polarisationsfilter kan förändras i speglar och prismor i en systemkamerasökare och därför bör man bedöma effekten genom att hålla filtret framför ögat och, utan att vrida det ytterligare, aptera det på objektivet. Ett cirkulärt polarisationsfilter har inte den begränsningen, utan effekten kan bedömas direkt i en reflexsökare.

Polaroidbild

En direktbild på material från det amerikanska företaget Polaroid.

Positiva

I dagligt tal motsatsen till negativ; en bild som i motsats till negativets inverterade toner har en tonskala som motsvarar motivets.

Positivfilm

Speciell, hårdarbetande film för framställning av diapositiv från negativ film.

PPI

Points Per Inch, punkter per tum. Används för att uttrycka upplösningen hos exempelvis skannrar.

Pressning

Uttryck för att med förstärkt framkallning (längre framkallningstid, högre temperatur eller specialframkallare) öka svärtningen i en underexponerad film. Pressning ökar inte filmens nominella känslighet men kan göra det möjligt att få ett acceptabelt kopieringsresultat, till priset av en mer eller mindre reducerad tonskala och grövre korn (vilket i och för sig kan vara en eftersträvad bildmässig effekt).

Printer

Inom fotobranschen en maskin för masskopiering av färgbilder.

Programautomatik

En form av exponeringsautomatik, som ställer in både bländare och exponeringstid.

Mera avancerad programautomatik visar de inställda värdena i sökaren och har en funktion, som låter fotografen förskjuta den automatiskt inställda kombinationen av bländare och tid för att anpassa den till motivet. Om programautomatiken har ställt in bl 8 och 1/125 s och ett kortare skärpedjup är önskvärt, kan fotografen till exempel förskjuta kombinationen till bl 4 och 1/500 s, med bibehållen automatisk exponering.

Många kameror har också ett olika motivprogram, vilket bara innebär att programautomatikens bländar/tidskombination är anpassad för olika generella motivtyper, till exempel porträtt och landskap.

Jämför bländarautomatik och tidsautomatik.

Projektion

Återgivning av en förstorad bild från dia, rörlig film eller video på en vit duk eller yta (eller mattskiveliknande skärm – bakprojektion) med hjälp av en projektor. Från latinet projicere [kasta fram].

Projektor

En apparat med objektiv och en stark ljuskälla, avsedd för projektion av diabilder, film eller video. En modern diaprojektor är ofta förberedd för elektronisk styrning från en dator eller programmeringsenhet för att kunna användas till bildspel. Videoprojektorn utvecklas snabbt och kommer sannolikt inom överskådlig framtid att bli ett pris- och prestandamässigt attraktivt alternativ för visning av digitala bilder.

Provremsa

En remsa fotopapper, som används för att bestämma exponeringen vid förstoringsarbete. Man lägger remsan (eventuellt säkrad med tejp) på förstoringsapparatens bottenplatta så att den hamnar på en bildviktig del. Därefter täcker man över större delen av remsan med en svart kartongbit, exponerar exempelvis 5 sekunder, skjuter undan kartongbiten ett stycke, exponerar ytterligare 5 sekunder, och så vidare. Efter framkallning och fixering har man en remsa med regelbundet ökande exponering (5, 10, 15, 20, etc. sekunder) och kan på så vis bedöma lämpligaste exponering utan att behöva offra ett helt fotopapper.

Punktgrafik

Typ av digital bild, som byggs upp av diskreta punkter med olika ljus- och färgvärden och vars upplösning bestäms av antalet punkter. En bild från en skanner eller digitalkamera är definitionmässigt en punktgrafikbild. Jämför vektorgrafik.

Påsiktsbild

En ogenomskinlig fotografisk bild, som är avsedd att betraktas i påfallande ljus. Motsatsen är diabild.

Q

QuickTime

VR

En metod för att fotografera och ’sy ihop’ 360° panoramor, som sedan kan betraktas som en navigerbar film i en dator. ’VR’ står för ’Virtual Reality’.

R

RAW-format

En samlingsterm för det digitala filformat, som är det första steget efter det att bilden från bildsensorn har digitaliserats i en digitalkamera eller digitalbakstycke. RAW-formatet är tillverkarspecifikt, i många fall även kameraspecifikt, och lagrar bilden utan efterföljande korrektioner som vitbalansering och konturskärpning. Dessutom lagras bilden med fullt färgdjup (pixelbitdjup) ofta 12 eller 16 bitar per färgkanal. En RAW-fil kan betraktas som ett digital negativ och medger mycket större möjligheter till efterföljande justeringar i ett bildbehandlingsprogram än kamerafiler i TIFF- eller JPEG-format.

I gengäld tar en RAW-fil större plats på kamerans minneskort och många kameror blockeras för vidare fotografering medan RAW-filen skrivs till minneskortet.

Visning och redigering av RAW-filer kräver speciell programvara. De större tillverkarna har egna program för ändamålet men Adobe Camera Raw, som följer med Photoshop och Photoshop Elements, hanterar de flesta aktuella RAW-formatsversioner.

Ett nytt filformat lanserat av Adobe, DNG, är ett försök att skapa ett standardfilformat för RAW-filer.

Reflekterat ljus

Ljus, som återkastas av motivet. Med en separat eller i kameran inbyggd exponeringsmätare mäter man normalt reflekterat ljus. Exponeringsvärdet blir då beroende av motivets reflektionsgrad. En mätare för infallande ljus ger ett av motivet oberoende värde. Från latinet reflectere [böja bakåt].

Reflektionsgrad

Reflektionsförmågan hos ett objekt, uttryckt i procent eller med ett decimaltal. Reflektionsgraden kan naturligtvis aldrig överstiga 100 procent av det infallande ljuset. Ett normalmotiv anses ha en genomsnittlig reflektionsgrad på 18 %, se även gråkort.

Reflektor

En oftast metallblank buktig eller skålformad skiva bakom en ljuskälla, som ökar och koncentrerar ljusutbytet genom att reflektera och fokusera det ljus som faller bakåt.

Reflexskärm

En oftast vit eller metallmatt yta, som används för att lätta upp skuggorna i ett motiv. En reflexskärm kan till exempel ha formen av ett paraply, en kartongskiva eller ett tyg uppspänt på en ram.

Retrofokus

En objektivkonstruktion med en stor negativ lins som första linselement, vilken medger att ett objektiv har längre avstånd (snittvidd) mellan den bakersta linsen och filmplanet än den optiska (nominella) brännvidden. Vidvinkliga objektiv till systemkameror är alltid retrofokuskonstruktioner, eftersom utrymmet för den uppfällbara spegeln är större än den nominella brännvidden.

Retusch

Begreppet retusch kan omfatta allt från iprickning av dammkorn och smårepor på kopior till omfattande restaurering av skadade bilder och radikal försköning av porträtt. Tidigare utfördes retusch med penna och pensel direkt på kopian eller i vissa fall till och med på negativet. Digital bildbehandling har helt revolutionerat verktygen och möjligheterna för retusch. Från franskan retoucher [åter röra].

Reversalfilm

Annan term för omvändningsfilm (diafilm). Av latinet revertere [årtervända].

RGB

Förkortning av Red, Green, Blue [röd, grön, blå]; de additiva grundfärgerna.

Ridåslutare

En slutare, som är placerad alldeles framför filmen, framför allt i systemkameror av spegelreflextyp. Tidiga ridåslutare bestod verkligen av två tygridåer, som löpte horisontellt förbi filmen. För längre exponeringstider öppnades först den första ridån och vid exponeringens slut kom den andra ridån efter och stängde av för ljuset. För kortare exponeringstider än typiskt 1/60 sekund löpte ridåerna samtidigt förbi filmen, men med en smalare eller bredare slits mellan ridåhalvorna. Elektronblixt kunde bara användas när ingen av ridåerna befann sig framför filmen, det vill säga 1/60 sekund eller på senare konstruktioner 1/125 s.

En modern ’ridåslutare’ är i själva verket en metallamellslutare, som löper vertikalt. Tack vare avancerade metallegeringar, förfinad mekanik och elektronisk styrning är en sådan slutare betydligt snabbare och pålitligare än tidigare typer och medger snabbare synkroniseringstider med blixt, ofta upp till 1/250 sekund. Med ett pulserande blixtaggregat kan alla tider upp till 1/4000 eller 1/8000 s användas.

Jämför också centralslutare.

Riktat ljus

Term för ljus, som koncentreras med ett linssystem och/eller en reflektor. Riktat ljus ger hårda skuggor och ’når’ långt. Strålkastare för riktat ljus, exempelvis för filminspelning, har ofta en fresnellins i stället för en konventionell lins och en lampa som kan förskjutas för att ’spetsa’ eller ’sprida’ ljuskäglan.

Ringblixt

Ett blixtaggregat med urladdningsröret och reflektorn i form av en ring, som kan monteras på kamerans objektiv. En ringblixt ger nästan helt skuggfri belysning och används främst vid makrofotografering.

Rotationsframkallning

En metod för framkallning av framför allt färgpapper. Det belysta papperet läggs i en rörformad, ljustät dosa, som placeras i en motordriven vagga och roterar under framkallningen. Fördelarna är dels att hela processen kan ske i rumsbelysning, sedan papperet väl har laddats i mörker, och dels att vätskemängderna är blygsamma jämfört med skålframkallning.

S

Sabatiereffekt

Kallas även pseudosolarisation eller (inkorrekt) solarisation. Den effekt som uppträder, när ett exponerat fotopapper utsätts för kortvarigt ljus under framkallningen. Bilden tycks bli mörkt jämngrå med ljusare konturer, men efter kontaktkopiering på hårt material framträder en bild som påminner om en pennteckning av ursprungsbilden. Effekten kan vara användbar när man till exempel arbetar med fotografik.

Samlingslins

En lins, som totalt sett är tjockare i centrum, det vill säga konvex, och har den egenskapen att den samlar infallande ljusstrålar i en brännpunkt. Ett objektiv består oftast av ett stort antal linser, både samlande (konvexa) och spridande (konkava) men den sammantagna effekten av det optiska systemet är alltid samlande.

Scheimpflugs princip

Den grundläggande princip som gör, att man med en förställbar storformatskamera eller ett tilt/shift-objektiv kan ’lägga’ skärpeplanet ner genom att luta objektivet och på så vis få skärpa från en punkt mycket nära kameran till oändligt, utan inverkan av objektivets skärpedjup. Principen säger, att de tänkta förlängningarna av motivplanet, objektivets bländarplan och filmplanet måste skära varandra i en och samma punkt, sedda från sidan.

Sfärisk aberration

En typ av linsfel, som innebär att ljusstrålar som passerar linsens centrum och periferi inte bryts samman till samma punkt i fokalplanet. Moderna, välkorrigerade objektiv har sällan någon nämnvärd sfärisk aberration. Så kallade softfokusobjektiv för porträttfotografering är konstruerade med en kraftig, avsiktlig sfärisk aberration just för att uppnå en mjuktecknande effekt. Styrkan av effekten regleras med bländaren.

Simultankontrast

En effekt hos ögat, som gör att en neutral yta strax intill en kraftigt färgad yta ser ut att anta komplementfärgen till den färgade ytan. Ett vitt kort på en starkt gul bordsduk ser till exempel blåaktigt ut. Därför kan man inte säkert bedöma en färgbild mot en färgad bakgrund.

Självutlösare

En anordning, som gör att slutaren utlöses efter ett visst tidsintervall. På många moderna kameror kan man välja intervalltid, oftast 10 eller 2 sekunder. Den kortare tiden är praktisk när man fotograferar på stativ med lång exponeringstid, eftersom fördröjningen gör att eventuella kameraskakningar från avtryckningen elimineras.

Skakningsoskärpa

Den oskärpa som uppstår av de ofrånkomliga darrningarna när man handhåller kameran och använder en relativt lång exponeringstid. De enda botemedlen är att antingen ställa in en snabbare exponeringstid, genom att öppna bländaren eller välja en högre filmkänslighet, eller att sätta kameran på stativ. Om inget av alternativen är möjligt, kan man förbättra resultatet genom att hålla kameran så stadigt som möjligt, söka stöd mot exempelvis en vägg eller en dörrpost och trycka av så mjukt som möjligt.

Generellt bör man inte handhålla kameran, om exponeringstiden (i bråkdelar av en sekund) är längre än objektivets brännvidd; exempelvis bör man inte använda en längre exponeringstid än 1/60 sekund om (småbilds)kameran har ett 50 mm objektiv.

Skanner

En apparat för digitalisering av bilder. Bildkällan är en så kallad linjär CCD-sensor (på engelska ’linear CCD array’) med bildpunkterna ordnade i ett smalt band, lika brett som den bredaste förlagan skannern kan hantera. I en flatbäddsskanner transporteras CCD:n tillsammans med ljuskällan och optiken under glasskivan, där förlagan ligger och läser på så vis av bilden sekvensiellt, inte momentant som en kamera. Samma princip gäller för en diaskanner, med det undantaget att det i vissa fall är filmen som transporteras förbi CCD:n och inte tvärtom. Från engelska scan [avsöka].

Skrivare

En apparat för utskrift av data, text och bilder från en dator. För utskrift av bilder med fotokvalitet används främst bläckstråleskrivare och sublimeringsskrivare.

Skylightfilter

Ett mycket lätt rosafärgat filter, som gör nytta vid fotografering av till exempel fjäll-, snö- och havsmotiv under klar himmel. Filtret minskar den överdrivna blåton som bilder av sådana motiv annars gärna får. Skylightfiltret fungerar samtidigt som UV-filter.

Skärpedjup

Den zon framför och bakom det skarpt fokuserade planet i motivet, som uppfattas som skarp när bilden betraktas. Skärpedjupet sträcker sig dubbelt så långt bortom som hitom det fokuserade planet och är beroende av såväl bländaröppningens storlek som objektivets brännvidd. Objektiv med kort brännvidd ger större skärpedjup än objektiv med lång brännvidd, och en mindre bländaröppning (högre bländartal) ger större skärpedjup än en större (lägre bländartal).

Skärpedjupet kan, i synnerhet vid landskapsfotografering, optimeras genom att man fokuserar objektivet på hyperfokalavståndet.

Slavblixt

Ett fristående blixtaggregat, som med hjälp av en fotocell utlöses när huvudblixten tänds.

Slutare

Den anordning, som reglerar ljusinsläppet till filmen eller bildsensorn i en kamera. Mekaniska slutare finns i två huvudvarianter: centralslutare och ridåslutare. Digitala kompaktkameror har ofta både en mekanisk slutare och en elektronisk slutarfunktion, som vid snabba exponeringstider styr avläsningshastigheten i bildsensorn.

Slutartid

Den tid som kamerans slutare står öppen vid exponeringen; ett annat ord för exponeringstid.

Småbildsformat

Värdens mest använda filmformat skapades redan 1914 av tysken Oskar Barnack på fotoföretaget Leitz. Han använde sig av 35 mm kinofilm men placerade bildfönstrets långsida i filmens längsriktning och kunde på så vis utöka bildytan i ur-Leican från filmkamerans 18×24 mm till 24×36 mm och därmed hade småbildsformatet sett dagens ljus.

Jämför mellanformat, storformat.

Snittbildsindikator

En cirkelformad avståndsmätare i centrum av sökarskivan i många spegelreflexkameror. När snittbildens båda halvor ger en obruten bild, är avståndet korrekt inställt. Snittbildsmätaren fungerar bäst med motiv som innehåller skarpa konturer.

Softfokus

I många typer av fotografi, framför allt porträttfoto, vill man ofta ha en mjukare teckning än vad dagens ultraskarpa objektiv och högupplösande filmer är kapabla till. Ett softfokusobjektiv ger variabel mjukteckning beroende på vald bländare, tack vare att objektivet är konstruerat med avsiktlig sfärisk aberration. Man kan också montera en softlins (’softfilter’) på ett normalt objektiv; softlinsen kan till exempel ha en serie koncentriska linsringar, som ger en mjukteckning liknande den man får med ett äkta softfokusobjektiv.

Spegelobjektiv

Teleobjektiv med två speglar och ett antal linser i en konstruktion, som påminner om ett astronomiskt spegelteleskop. Tack vare att strålgången i optiken är ’dubbelvikt’ blir objektivet kort men i stället ganska tjockt. Konstruktionen saknar bländare och exponeringen måste därför regleras med slutartiden, filmkänsligheten och/eller med gråfilter (ND-filter).

Spegelreflexkamera

En kamera med en sökare som ’ser’ genom objektivet med hjälp av en uppfällbar spegel, en sökarskiva med fresnellins och ett prisma, som vänder bilden rätt i okularet. Nästan alla systemkameror för småbild och mellanformat är spegelreflexkameror och det gäller ocksådigitala systemkameror. Undantaget är mätsökarkameror med utbytbar optik, av vilka Leicas M-modeller är de mest kända.

Ett specialfall är den tvåögda spegelreflexkameran för mellanformat, av typen Rolleiflex och Rolleicord, inklusive tidiga japanska, ryska och kinesiska kopior. Den tvåögda spegelreflexkameran har ett särskilt sökarobjektiv alldeles ovanför kameraobjektivet, med gemensam skärpeinställning. Konstruktionen med ett separat sökarobjektiv dras emellertid med samma parallaxproblem som en kamera med genomsiktssökare.

Spektralfärger

Rena färger från rött via orange, gult, grönt och blått till violett, som kan definieras med hjälp av ljusvåglängden och som ingår i det spektrum, som uppstår när vitt ljus faller genom ett prisma. Regnbågen är ett exempel på naturligt förekommande spektralfärger.

Spektrum

Naturligt vitt ljus är sammansatt av olika våglängder, som ögat uppfattar som olika färger. Spektralfärgerna blir synliga om ljuset får falla genom ett prisma, som delar upp ljuset. Solljus och glödljus bildar ett kontinuerligt spektrum, där varje färg mjukt övergår i nästa. Lysrör och andra urladdningsljuskällor, till exempel natrium- och sodiumlampor, har ett linjespektrum, med större eller mindre mellanrum mellan färgbanden. Detta kan ge upphov till olika färgstick på färgfilm eller i en digitalkamera, som är konstruerade för att fungera bäst med ljuskällor som har ett kontinuerligt spektrum.

Spetsdagrar

En term för de allra ljusaste partierna i en bild, vilka helt saknar teckning. I synnerhet inom digital fotografi får man passa sig för att överexponera för att undvika att spetsdagrarna blir för dominanta och ger bilden ett utfrätt intryck.

Spotmätning

Mätning av reflekterat ljus från ett mycket snävt utsnitt av motivet. Speciella spotmätare har en reflexsökare med mätfältet markerat och någon form av inspeglad visning av mätresultatet. Många systemkameror och avancerade digitalkameror har spotmätning som ett av flera alternativ för den inbyggda strålgångsmätaren.

Spotmätning är värdefull när man vill mäta upp kontrasten i ett motiv för att optimera exponeringen, och för att undvika felexponering i extrema ljussituationer, till exempel scenframträdanden. Från engelska spot [fläck].

Spärrfilter

Ett kamerafilter som helt utestänger, spärrar, vissa våglängder. Till spärrfilter räknas bland andra UV-filter, som inte släpper igenom ultraviolett strålning, och så kallat svartfilter, som är ogenomträngligt för synligt ljus, men släpper igenom infraröd strålning och används för IR-fotografering.

Stativ

Stativ finns i en mängd olika storlekar, utföranden och viktklasser, från små bords- och klämstativ till tunga studiostativ. Alla har samma grundläggande uppgift: att erbjuda en stadig och vibrationsfri plattform för kameran, så att fotografen kan undvika skakningsoskärpa.

Storformat(kamera)

En kamera avsedd för bladfilm från 9×12 cm upp till 18×24 cm. En storformatskamera är uppbyggd som en optisk bänk, med bakstycket och frontstycket på skjutbara slädar och förbundna med en ljustät bälg. Både bak- och frontstyckena kan förskjutas horisontellt och vertikalt, samt dessutom vridas. Bakstycket har en mattskiva för komposition och skärpeinställning och en hållare för bladfilmskassetten. Frontstycket har en fattning för utbytbara objektiv, vilka har inbyggd bländare och centraslutare.

Stroboskopfotografi

Ett stroboskop är i princip ett blixtaggregat, som är konstruerat för att avge en serie blixtar med snabba, inställbara intervall. Med hjälp av ett stroboskop i ett mörklagt rum kan man fotografera rörelsestudier på en och samma bild.

Strålgångsmätning

Exponeringsmätning genom kamerans upptagningsobjektiv. Alla systemkameror och de flesta mera avancerade digitalkameror mäter ljuset, ofta även blixtljus, i kamerans strålgång och på så vis blir mätresultatet oberoende av objektivets bildvinkel, eventuella filter, och så vidare.

Sublimeringsskrivare

En typ av fotoskrivare som bygger på att bildpapperet transporteras genom skrivaren i kontakt med en folie, som innehåller värmekänsliga färgämnen (cyan, magenta och gult). Skrivhuvudets mikroskopiska värmeelement applicerar mer eller mindre värme beroende på bildinnehållet och motsvarande mängd färgämne förgasas och tränger in i papperet. Sublimeringsskrivare har typiskt en upplösning på 300 dpi, men den siffran representerar reella bildpunkter. Den kan därför inte direkt jämföras med de högre värdena för en bläckstråleskrivare, som oftast anger antalet bläckdroppar per tum, och många sådana droppunkter går åt för att beskriva en bildpunkt.

Bilder från sublimeringsskrivare håller generellt hög kvalitet och har dessutom mycket god arkivbeständighet.

Subtraktiva (grund)färger

Färgerna cyan (C, blågrönt), magenta (M, blårött) och gult (yellow) (Y) är komplementfärger till de additiva grundfärgerna (R, G och B) och kan i lämpliga kombinationer bilda de flesta andra färger. Om exempelvis vitt ljus får falla genom två filter i färgerna cyan och magenta, filtreras rött ljus bort av C-filtret och grönt ljus av M-filtret och kvar blir blått ljus, som ju är den gemensamma färgkomponenten i C och M.

Färgerna C, M och Y används tillsammans med svart färg, K (blacK) i snart sagt alla tryckprocesser och i fotoskrivare, ibland kompletterade av ytterligare färger för att utöka färgrymden.

Systemkamera

En kamera med utbytbart objektiv och ofta möjlighet att ansluta eller byta ut andra tillbehör, som till exempel sökarskiva, batteripaket, bakstycke, specialiserade närbildsaggregat och så vidare.

T

Takkantsprisma

Annan benämning på pentaprisma.

Telekonverter

Se konverter.

Teleobjektiv

Ett objektiv med snävare bildvinkel (längre brännvidd) än vad som är normalt för formatet. Ett måttligt tele(objektiv) med en bildvinkel, som motsvarar ungefär hälften av normalobjektivets vinkel, brukar kallas porträttele, eftersom perspektivåtergivningen anses särskilt fördelaktig för porträtt; på småbildsformatet motsvarar det ungefär en brännvidd av 85–100 mm.

Längre teleobjektiv är lämpliga till exempelvis sport-, nyhets- och naturfotografi. Professionella, långa teleobjektiv kan vara försedda med optisk bildstabilisering.

Bilder tagna med långa teleobjektiv ger ett intryck av ihoptryckt perspektiv, vilket kan vara ett effektivt bildmässigt uttrycksmedel.

Tidsautomatik

En form av exponeringsautomatik, där fotografen manuellt väljer en bländare och kameran sedan automatiskt ställer in en lämplig exponeringstid. Kallas även bländarförval. Jämför bländarautomatik och programautomatik.

TIFF

TIFF (Tagged Image File Format) används för utbyte av filer mellan kameror, skannrar, program och datorplattformar. TIFF är ett flexibelt punktgrafikformat som kan hanteras av nästan alla rit-, bildredigerings- och layoutprogram. TIFF-format stöder CMYK-, RGB-, Lab-, indexerade färg- och gråskalebilder, under vissaförhållanden med alfakanal. TIFF-dokument kan ha en filstorlek på högst 4 GB.

Tilt/shift-objektiv

Ett specialobjektiv som ger vissa av storformatskamerans inställningsmöjligheter åt en systemkamera. Tilt/shift-objektivet är ofta vidvinkligt och det tecknar ut en betydligt större bildcirkel än vad som annars krävs av ett objektiv för samma format. Tack vare den större bildcirkeln kan objektivet förskjutas parallellt med filmplanet (engelska shift) för exempelvis arkitekturfotografering utan att fotografen behöver luta kameran uppåt.

Tilt/shift-objektivet kan dessutom lutas i förhållande till filmplanet, vilket gör det möjligt att ’lägga ner’ skärpeplanet enligt Scheimpflugprincipen.

TTL-mätning

En annan term för strålgångsmätning. TTL = Through The Lens [genom objektivet].

Täthetsomfång

Förhållandet mellan den största och den minsta svärtningen i ett fotografiskt material. I ett tänkt idealfall borde täthetsomfånget i bilden vara lika med den ursprungliga motivkontrasten. I verkligheten har en dia- eller negativfilm ett täthetsomfång på maximalt 1:1 000 medan motivkontrasten kan vara tusen gånger större (1: 1 000 000), och en papperskopia når knappast upptil mer än 1:50.

U

Underexponering

Alltför knapp exponering (för litet ljus) i förhållande till filmens eller (digital)kamerans känslighet; motsatsen till överexponering. Underexponerade bilder blir för mörka, med dålig eller obefintlig lågdagerteckning. Om en kraftigt underexponerad (film)bild lättas upp i kopieringen, blir skuggorna gråaktiga, detaljlösa och korniga (brusiga). En underexponerad digital bild kan däremot ofta korrigeras mera framgångsrikt, i synnerhet om den har sparats i RAW-format.

Upplösningsförmåga

Förmågan hos ett objektiv, ett fotografiskt material eller ett digitalt bildsystem att återge och särskilja fina detaljer. Upplösningsförmågan kan anges i antal linjepar per millimeter eller, när det gäller digitala kameror, i antalet linjepar per bildhöjd.

UV-filter

Ett för ögat ofärgat filter som utestänger ultraviolett strålning. UV-strålning förekommer framför allt på hög höjd, vid stränder och i snömotiv och kan exponera det blåkänsliga skiktet i färgfilm trots att UV-strålningen i sig inte är synlig för ögat. Resultatet blir ett överdrivet blåstick, som förhindras av UV-filtret. Eftersom filtret är ofärgat, påverkas inte färgerna i övrigt och det kan med fördel alltid sitta på objektivet som ett skydd för frontlinsen.

Ett skylightfilter stoppar också UV-strålning och ger dessutom en något varmare färgton åt bilderna.

V

Vidvinkelobjektiv

Ett objektiv med större bildvinkel (kortare brännvidd) än vad som är normalt för formatet. Hos småbildsformatet anses ett 35 mm objektiv vara en måttlig vidvinkel på gränsen till normalobjektiv. 28 och 24 mm vidvinkelobjektiv är lämpliga för reportage och interiörfotografering, medan vidvinklar på 21, 17 och 15 mm ger en mera extrem återgivning. En särtyp är fisheye-objektivet, som ger en cirkelrund bild med cirka 180° bildvinkel.

Vinjettering

En oftast ovälkommen effekt, som innebär att bildens hörn är mörkare än resten av bilden. Vinjettering kan förekomma som ett linsfel i framför allt vidvinkelobjektiv och zoomar, men kan också bero på att fotografen till exempel har använt ett olämpligt motljusskydd.

Vitbalansering

Elektronisk eller digital anpassning av färgåtergivningen i en videokamera eller en digitalkamera till den rådande färgtemperaturen. Oftast har kameran ett antal förinställda, fasta vitbalanslägen för exempelvis sol, skugga under blå himmel, mulet, elljus och lysrörsbelysning. Dessutom kan man manuellt vitbalansera kameran genom att rikta in den mot en vit yta (till exempel ett vitt papper), som fungerar som referensmotiv i den aktuella belysningen och spara inställningen.

Digitala kamerabilder i RAW-format kan vitbalanseras i efterhand i ett bildbehandlingsprogram, eftersom RAW-bilder sparas ’före’ kamerans vitbalansering.

W

X

X-kontakt

Se blixtsynkronisering.

Y

Z

Zonsystem

Ett system för exponeringsbestämning, som har utvecklats av den legendariske landskapsfotografen Ansel Adams. Systemet lämpar sig framför allt för storformatskameror och andra kameror för bladfilm, eftersom varje bild helst bör framkallas individuellt efter sina speciella förutsättningar.

Enligt zonsystemet indelas motivet i elva valörzoner (gråvärden) från svart (zon 0) till rent vitt (zon 10). Zon 5 representerar ’standardreflektion’, 18 % (jämför gråkort). Exponeringsbestämningen görs med fördel med en spotmätare och metoden är tänkt som en grund för fotografen att öva upp det fotografiska seendet och i förväg kunna bedöma det slutliga bildresultatet. Pär Lundqvists bok ’Landskapsfotografering’ innehåller en uttömmande genomgång av zonsystemet.

Zoomobjektiv

Ett objektiv med kontinuerligt varierbar brännvidd. Zoomobjektiv för film-och videkameror har konstant fokalplan i hela zoomområdet; skärpeläget förändras därmed inte under zoomning. Zoomar för stillbildskameror, och framför allt för kameror med autofokus, har inte nödvändigtvis konstant skärpeläge och behöver inte heller ha det, eftersom skärpan ställs in före varje exponering. Därmed kan zoomobjektivet konstrueras kompaktare (och billigare).

Zoomobjektiv finns i en mängd varianter och utföranden. För systemkameror finns bland annat vidvinkelzoomar, ofta med 2 eller 3 gångers zoomomfång, ’universalzoomar’ som täcker området från vidvinkel till tele med 3 eller 4 gångers omfång, och rena telezoomar.

Film- och videokameror har ofta zoomobjektiv med 10 eller 12 gångers omfång, och liknande omfång kan man hitta hos vissa digitalkameror.

Zoomreflektor

Avancerade blixtaggregat, avsedda att monteras på en systemkamera, har ofta en servomotordriven reflektor (med tillhörande linssystem), som gör att blixtens utlysningsvinkel överensstämmer med tagningsvinkeln hos kameraobjektivet.

Å

Ä

Ö

Öppning

Detsamma som öppningsförhållande eller ljusstyrka: förhållandet mellan bländaröppningens diameter och brännvidden hos ett objektiv.

Överexponering

Alltför riklig exponering (för mycket ljus) i förhållande till filmens eller (digital)kamerans känslighet; motsatsen till underexponering. Överexponerade bilder ger ett onaturligt ljust och blaskigt intryck, med bleka färger och utfrätta, detaljlösa högdagrar. I synnerhet på diafilm eller med en digitalkamera är en överexponerad bild nästan omöjlig att rädda till normalt utseende. Negativ film, däremot, med sin mjukare gradation och större exponeringstolerans, klarar överexponering mycket bättre och kan ändå ge en kopierbar bild, som ser normal ut.

Tumregeln är: måste du exponera fel, så underexponera dia (och digitalbilder) och överexponera negativ! Men bäst är att exponera rätt.